Polygami och Tuve Skånberg
(Detta är ett svar på både Tuves blogginlägg, men även på Gunnel Larssons svar, vilket gör att jag även kommer posta det där. Dubbelpostning hej)
Hej!
Jag är en 17 årig tjej som inte riktigt förstår det här. Gunnel, du skriver att om man nu på riktigt älskar varandra, så ska det inte finnas plats för en till ”man” (jag är trots allt kvinna och väljer att skriva ur mitt perspektiv) i ens hjärta.
Jag kan tänka på flera olika problem med det tankesättet. För det första, vad gör man om man är bisexuell? Det vill säga, både kan älska män, och kvinnor? Jag är bisexuell, och bara där får dina argument mig att sätta kaffet i vrång strupen. Sedan vet inte jag hur gammal du är, men, i min värld, så finns det många olika typer av förhållanden, sexuella intresseområden osv. Och vi talar inte om ett tiotal, vi talar om hundratals olika alternativ!
Jag själv lever i ett förhållande med två män och en kvinna. Och för mig är det självklart att jag kan älska dessa tre på exakt samma sätt, som jag skulle kunna älska en kvinna/man om jag hade ett monogamt förhållande. Allt annat är ju bara dumt.
Precis som man har olika typer av vänskapsförhållanden, så kan man ha olika typer av ”riktiga” förhållanden. Jag själv, har en kompis som jag skrattar med, en annan jag är djup med, en tredje att springa i affärer med. Varför skulle det inte vara samma i ett förhållande?
Man har olika (sexuella) behov. Och jag själv, tycker lätt att vanligt traditionellt sex kan blir tråkigt. Och då får jag ju leta efter de som kan hjälpa mig att tillfredsställa de olika behov jag har. Och i en värld där allt från missionären, (vanligt sex) till master/slav relationer finns, så är det svårt att hitta en som kan tycka om, och hjälpa med alla ens behov. Och, ja, det jag talar om nu, är ju naturligtvis endast sex delen i ett förhållande, och det finns så väldigt många fler delar i det. Men, det är vid sexdelen som jag känner att jag måste börja.
De tre, som jag har ett förhållande med, som också, har förhållande till varandra, började som personer jag hade olika typer av sex med. Sedan växte alla mina känslor, för de alla, och deras känslor växte de med. Och då var det ju självklart för oss att vi blev polymer. Att vi inte skulle ha lov att gifta oss (vilket vi visserligen verken vill eller får ändå, då jag är under 18)är ju sjukt. På exakt samma sätt att inte homosexuella (eller bisexuella, om man ska vara ärlig) inte får gifta sig i kyrkan.
Det är väl min ensak hur mitt förhållande och giftermål ser ut? Det är ju inte så, att bara för att det var lagligt, så skulle det bli någon typ av mångäktensskaps-våg, där alla som gifte med fler än en människa, skulle vara tvingade till det. Snarare tvärt om. Det är i alla fall så jag tänker på saken.
Sedan är jag väldigt negativ, och ledsen, på din fördomsfulla anmärkning i slutet, ”En röst på Miljöpartiet är alltså en röst på polygami. Inte i Afghanistan eller Iran. Utan i Sverige.”
Det är sant att mångäktenskap är vanligt i dessa länder. Men för mig, är det just mångäktenskap. Inte polygami. Polygami, är något som är helt frivilligt, där man talat med alla parterna i ett förhållande, där alla vet vad som gäller. I ett mångäktenskap, å andra sidan, är det snarare så att man blir bort gift. Det är i alla fall så jag tänker på det. Och där är inte problemet i sig månggifte, utan dålig jämställdhet, och att det ofta är så att unga flickor, inte har rätt att välja själva, utan att familjens, och släktens MÄN väljer ens gemål.
Nej, det var det jag ville säga, svara gärna, för jag älskar att få kritik på mig själv, och på mina argument. Allt för att jag nästa gång, ska kunna göra bättre ifrån mig.
Matilda Nord
----