Tårar och tåg
Jag hatar min familj, den är helt jävla vrickad.
Mamma lovar mig att hon ska köra ner mig till tåget mot GBG om jag blir färdig med matte läxan.
jag blir färdig med matte läxan och mamma lovar än en gång att köraq ner mig till tåget.
Jag börjar klä på mig, sminka mig osv osv, samtidigt åker mamma och handlar, "Det går fort" säger hon.
Tåget går 13:55, något mamma vet, nu är klockan 14:06, och hon är fortfarande inte hemma.
Under tiden som jag sminkar mig får min pappa, som står och viker tvätt, damp för att jag har en väska och en palestinaschal på en av stolarna i köket, då jag ska ha det med mig. Han kastar ut det på altanen, i ös regn och skriker på mig i en kvart, allt medan tågets avgång närmar sig, han rycker till i mitt huvud när jag kallar hon en gubbjävel, och mitt omsorgsfullt laggda smink (Det tog minst tre fucking kvart) börjar lösas upp då det hela gör jävlligt ont och jag börjar gråta.
Sedan, när jag sitter uppe på mitt rum och försöker rädda vad som räddas kan, kommer han med ett försmädligt leende in, och säger "Du vet att jag hade kunnat köra ner dig med grannens bil, varpå jag, efter jag äntligen lyckats sluta gråta, bryter ihop igen!
Jag förstår inte varför han inte kunde säga det tio min innan tåget skulle gå och vi båda inte var sura på varandra. Han såg ju att jag hade allmän panik över att mamma inte var hemma.
Och nu började jag gråta igen, bra jobbat, det kommer bli en underbar dag idag känner jag D':
Fisk, eller nått i den stilen / KattFisk
Mamma lovar mig att hon ska köra ner mig till tåget mot GBG om jag blir färdig med matte läxan.
jag blir färdig med matte läxan och mamma lovar än en gång att köraq ner mig till tåget.
Jag börjar klä på mig, sminka mig osv osv, samtidigt åker mamma och handlar, "Det går fort" säger hon.
Tåget går 13:55, något mamma vet, nu är klockan 14:06, och hon är fortfarande inte hemma.
Under tiden som jag sminkar mig får min pappa, som står och viker tvätt, damp för att jag har en väska och en palestinaschal på en av stolarna i köket, då jag ska ha det med mig. Han kastar ut det på altanen, i ös regn och skriker på mig i en kvart, allt medan tågets avgång närmar sig, han rycker till i mitt huvud när jag kallar hon en gubbjävel, och mitt omsorgsfullt laggda smink (Det tog minst tre fucking kvart) börjar lösas upp då det hela gör jävlligt ont och jag börjar gråta.
Sedan, när jag sitter uppe på mitt rum och försöker rädda vad som räddas kan, kommer han med ett försmädligt leende in, och säger "Du vet att jag hade kunnat köra ner dig med grannens bil, varpå jag, efter jag äntligen lyckats sluta gråta, bryter ihop igen!
Jag förstår inte varför han inte kunde säga det tio min innan tåget skulle gå och vi båda inte var sura på varandra. Han såg ju att jag hade allmän panik över att mamma inte var hemma.
Och nu började jag gråta igen, bra jobbat, det kommer bli en underbar dag idag känner jag D':
Fisk, eller nått i den stilen / KattFisk
Kommentarer
Trackback
