Dålig poesi och kullens topp
Kris!
Kris!
Mitt liv är helt jävla otroligt, kärlek river hela kroppen blodig, stress ser till att ingenting fungerar, lycka och
depression tummlar om vartannat.
Jag kan inte äta, jag kan inte sova, jag kan inte le utan att det känns som om hela jag går sönder innifrån. Det känns som att det blod som rinner i mina ådror av gjort på tjära.
Jag vill ha lov, lov så jag kan sova, skratta, vara med underbara människor, äta annat än choklad, leva helt enkelt. Jag vill ha ett liv, jag vill ha en verklighet jag kan tänka mig att faktisgt bry mig om. Jag vill inte ha ett liv där allt går sönder, jag orkar inte det längre. Mitt liv har varit förjävligt i snart 10 år, och jag är bara 16. Jag vill inte mer.
Varför har inte jag rätt att vara glad? Varför har inte jag rätt till lycka? Varför har inte jag rätt till kärlek? Varför, varför, varför..?
En seger
Lyckan bubblar i min kropp
Segervittringen finns där
Jag kan se kullens topp
Men då
Ett nederlag
Ett hårt slag mot min nyvunna lycka
Och jag är under isen igen
Sakta fryser vaken
Och jag känner hur lungorna vill ha luft
Jag får panik
Jag blundar
Men kullens topp är alltjämt borta
Och ja, jag har rätt att skriva dålig poesi (y)
Fisk / KattFisk
